balansnu

Jag läste en gång du har aldrig blivit född du kommer aldrig att dö. Jag tycker det är vackert skrivet.

Att jag kände sorg beror på en olycka som inträffade förra helgen, en pappa lämnade efter sig två små barn och en fru. Jag lider med de som är kvar, hur tänker små barn? Hur ska mamman orka vara stöd? Vad kan jag som medmänniska hjälpa till? Vad kan jag säga? Hur ska jag bete mig?

Jag har mist mina mor- och far föräldrar, det är tråkigt men det är livets gång och jag lever på mina fina minnen jag har från mina barndoms år när jag tillbringade vintrar och somrar uppe hos min mormor och morfar i Värmland. Varje gång vi kom till mormor hade hon bakat våra favorit kakor och dukade upp med bullar och de mest fantastiska kakor du kan tänka sig. Mormor var en fantastisk kvinna, hon hade alltid tid att lyssna, hennes kramar var varma och kärleksfulla. Min mormor dog långt innan hennes hjärta slutade att slå, hon dog för mig den dagen hon inte visste vem jag var. Jag tror ändå att hon kände att vi älskade henne och var hennes familj, trots att hon inte visste vilka vi var. Det var en sorg att inte se min mormor som den glada, starka kvinna jag växt upp med.

Sorg är svårt, man vet helt enkelt inte hur man skall bete sig mot den som sörjer. Vi säger tokiga saker som - Jag vet förstår hur du har det. Det finns väl ingen som kan förstå hur någon har det, speciellt inte om man själv inte varit i samma situation. Men ändå säger vi det. Vi säger också att tiden läker alla sår, gör det? Nej, såret blir mindre men det finns där hela tiden, tiden gör såret mindre men det försvinner inte.

För mig är inte sorg bara när någon dör, det är samma känsla som när någon lämnar dig. Du älskar personen men kommer aldrig få leva och älska den fullt ut. Det är en enorm sorg att bli lämnad.

De flesta av oss har separerat någon gång, antingen blev vi lämnade eller lämnade förhållandet själva. Många människor far mycket illa vid separationer, speciellt våra barn. Det är ett ämne vi får återkomma till Senada, skilsmässa och barn.

Jag håller med Senada, det är ingen sorg att bilen fick en repa, att du har lika fint hus som grannen, att du inte kan resa till Thailand eller att dom där skorna på rean som du såg i fredags inte finns kvar. Vi blir nedstämde för många onödiga saker i livet. Hur går man vidare i sorg? Senada berätta hur du gjort. Jag kommer berätta senare hur jag försökte klara min separation, min sorg. Tills dess ska jag lära mig lyssna bättre:-).

Lyssna.... hjärtslagen är som vågor, de bär dig på din väg <3

Och tänk på att vi har mirakel inom oss som får oss att orka vidare i livet.....